Odling

Att odla är nödvändigt för mig och en stor tillfredsställelse. Jag började odla som barn, min första inspiration var boken Linneas år av Lena Andersson. Som tonåring började jag odla i mina föräldrars trädgård och som tjugoåring hade jag turen att bo i ett gammalt hus i Jylland med en fantastisk trädgård där jag fick härja fritt. Sedan följde sex års balkongodlande i Köpenhamn, det var en utmaning, klimatet på sjätte våningen är utsatt, men det gav också lärdomar om vad just mikroklimatet betyder för en växt. År 2000 flyttade vi ut på landet, jag hade turen att en del av marken till vår lilla gård hade varit åker och var harvad och klar, här anlade jag genast en köksträdgård storlek enorm. Det var min ventil att gå ut i min köksträdgård när husrenoveringen blev för jobbig. Jag provade att odla allt möjligt, vissa saker har fått fortsätta att hänga med år efter år och vissa saker var mer konstiga än värda att odla. Storleken på köksträdgården krympte något med åren och blev en mer hanterbar storlek. Blommor har varit viktiga ända från början, jag har blandat och tänkt strukturer, former, texturer när jag har planerat årens odlingar. Odlandet är viktigt för mathållningen i vår familj, vi är fem personer varav tre är vegetarianer och resterande två grönsaksätare av stora mått, alla är matintresserade. När man har provat hur mat smakar när man har varit ute i köksträdgården och hämtat det man ska äta en timme innan man tillagar det, då är det svårt att bli nöjd med den lokala Ica affärens gröndsaksdisk. Sedan finns det förstås en hållbarhetstanke och ekologisk tanke bakom odlandet. I år flyttade vi till en ny liten gård, tack vare min snälle svåger som grävde en liten köksträdgård medan vi andra asade flyttlådor blev det en liten köksträdgård som trots sin litenhet gav sallad, morötter, bönor och lök en stor del av sommaren. Till nästa år är en stor köksträdgård, grävd, rensad och gödslad! Och vitlökarna finns i jorden.

Barnen har under alla år varit med i trädgården efter ålder och intresse. Det finaste vi gjort var min son, sex år gammal som ville ha en solrosskog, vi sådde solrosor med en liten stig emellan och längst in en liten hemlig plats helt omsluten av höga solrosor.

Köksträdgården i Lövestad.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej, du är välkommen att lämna en kommentar, det är roligt att få veta vad du som besöker min blogg tycker och tänker.
Jag svarar i mån av tid, men på vår, sommar och höst kryper jag mest runt i rabatter och fotograferar eller rensar ogräs.
Varma Hälsningar
Sophia