fredag 23 januari 2009

Det Gule Hus' have



Det Gule Hus, var ett vackert gammalt hus som ligger i Ranum, Jylland.
I Ranum gick jag på konstskola i början av nittiotalet, där träffade jag min man och flera av mina bästa vänner.
Men där fanns också det Gule Hus, ett vackert gulkalkat hus som stod tomt, omgärdat av en vacker  men vild trädgård sov huset törnrosasömn.
Efter många samtal lyckades jag och Martin att övertala ägaren till huset att hyra ut det billigt mot att vi målade lite och höll trädgården i schack.
Ranum är en liten provinsby nära Limfjorden, byn hade sin storhetstid under första hälften av nittonhundratalet när här fanns ett lärarseminarie ( lärarhögskola), då var alla husen bebodda, byn hade flera bagare, järnhandel, slaktare, osthandel, grönsakshandlare osv. 
Sedan har byn skrumpnat in långsamt, affärer har slagit igen, lärarutbildningen flyttat, människor har flyttat. På nittiotalet fanns här en mycket bra konstskola, vi var många som fick vår konstnärliga grundutbildning här för att sedan fortsätta på någon konsthögskola.
Trädgården till det Gule hus var som en djungel, men bakom slyet, de nedfallna grenarna, fanns en underbart vacker och mystisk trädgård.
På våren myllrade scillor upp, sedan kom påsk och pingstliljor och på försommaren stod ett hav av krolliljor både vita och lila.
Här var syrener som växt sig stora och krokiga, speciellt vacker var en djuptlila persisk syren vad sorten heter har jag ingen aning om.
Trädgården var fylld av buskar, träd och växter som en gång valts ut och planterats med omsorg.


Jag levde bara ett år med denna underbara trädgården, men det var min första trädgård efter att jag flyttat hemifrån, och den var full av växter och mystik, det gav mitt spirande trädgårdsintresse fart. Det var det bästa hus jag bott i, kunde man flytta huset och trädgården skulle jag flytta dit medetsamma. Men jag varken kan eller vill bo långt borta i Jylland.
Syrenen på bilden är en alldeles vanlig en, men kanske hittar jag en dag den mörklila, nästan purpurfärgade syrenen som växte i det Gule hus' have.

onsdag 21 januari 2009

Rimfrost

Idag är det vitt av dimma och vitt av rimfrost, vackert men de tidiga vårtecknen är glaserade av is.
Talgbollarnas nät lyser upp i sin nylongrönhet.
I går hittade jag en rolig sida på nätet http://www.gardenrant.com det är ett gäng tjejer som är ; " bored with perfect magazine gardens, convinced that gardening matters, delighted by people with a passion for plants.." Det är uppfriskande i denna trädgårdsboom, där det glöms bort hur mycket slitgöra det är att gräva, rensa ogräs att JOBBA i trädgården.
Hur ser man ut efter en dag i trädgården?
Jag har jord under naglarna, de där handskarna de åker av när jag skall ta upp ett litet ogräs och sen kommer de inte på igen, kläderna är jordiga, jord i ansiktet lyckas jag oftast att få, jag har en vana att stryka bort hårtestar som åker fram i ansiktet. Ja jag är inte ren i alla fall, det tar rätt mycket kroppskraft att jobba i trädgården, ibland är det tungt fysiskt arbete, om man inte har en trädgårdsslav förstås, det har jag inte.
Men det är ROLIGT och det är skönt att bli trött i kroppen av att arbeta, men idylliskt eller romantiskt det är det inte.
Så jag säger som kvinnorna som har gjort Gardenrant fram för de vildvuxna trädgårdarna.
Den vackraste, mest mystiska trädgård jag sett ännu är Sue Trolles trädgård på Bornholm. Växtligheten omsluter huset och vindlar sig ut i stigar och gläntor, förtrollande och ett äventyr.




tisdag 20 januari 2009

vårlängtan!

I dag är det fortfarande isigt med vatten som står i stora sjöar. 
Inne har jag orkideer som blommar, denna är en liten, fin sort. 
Jag längtar efter våren, nu kommer solen, det hjälper lite!


måndag 19 januari 2009

Is och vattenpölar

Idag står det vatten på den genomfrusna marken, det är som en hal sörja, hästarna trippar runt och står på de torra ställena i hagen.
Jag går runt och funderar på hur jag skall ordna min trädgård så att strukturen blir tydligare, rumsligare och tydligare gränser mellan vilt och tuktat.
Curryörten har än så länge överlevt vintern, kanske klarar den sig, doften är aromatisk och de silvriga bladen  en vacker kontrast.
Ensamma tallen, när det stormar vajar den betänkligt, men det får finnas kvar som en påminnelse om tallbacken och gårdens namn.
Mögliga solrosor står och vajar i trädgården, vackert och lite sorgligt.



söndag 18 januari 2009

"dammig" söndag


Idag var det en "dammig" söndag tyckte min lille systerson, det kan man ju tycka om dimma att den är dammig, fast dammet är blött..
Solrosen får vara en påminnelse om sommaren  i dimman och gråheten.
Sommaren kan tyckas långt borta, först skall snö, blask, regn och gegga genomlevas.
På landet blir man trött på geggan, man lägger stenar, grus och beläggningar för att kunna gå från sitt hus till sin bil utan att bli geggig.
Trots grus och kullersten, lyckas jag ofta få geggiga stövlar, det är inte alltid lika passande att komma i geggiga stövlar.
Sen kan det vara skönt att gå i sina gamla kängor och arbetsbyxor och kunna strunta i om man blir geggig eller ej.

Där ligusterhäcken står är jorden mullrik och näringsrik, eftersom här stod ett stort hönshus och fyra små hönshus.
De små hönshusen tog vi bort direkt när vi började grovröja på tomten, men det stora behöll vi. Efter ett par år skaffade vi blommehönor, de var vackra och gick i början lösa, men de sprätte och sprätte också i köksträdgården och våra olika rabattförsök, det fick bli en hönsgård.
Under flera år hade vi hönorna, de åt mycket och lade lite ägg, men de var våra första djur på gården förutom katten Camiso. Camiso var en stadskatt som vi fick överta när ägarna skulle bo utomlands under en längre period. 
Camiso var en DAM, hon visste vilken stol hon skulle ligga i och tyckte inte om snödrivor.
Men tillbaka till hönshuset, i stormen Gudrun lyfte hela hönshuset och flög i väg på vår gräsmatta, kvar stod den murade delen och där satt hönsen kvar på sin pinne!
Hönsen kom sedan i pension hos några vänner, där blev de tyvärr tagna av räven och då slutade vårt liv med höns.
Att få bort fundamentet och den murade delen tog en sommar, då vi också rev ett annat hus på gården. Sedan kom en duktig grävmaskinist med en liten grävskopa och slätade till och fyllde ut med jord.
Nu kunde gräs sås och häck planteras. Faktiskt var denna delen tidigt med i mina planer om att skapa en rumslig trädgård.
Nu kommer det att bli den gröna delen av trädgården med buskar, träd, gräs och de självsådda julrosorna.
Inne har jag sått sallad, dill och ärtor till ett litet fotojobb, jag skal fota spirorna.
Spirorna kan även de ge hopp om att det börjar växa igen.

fredag 16 januari 2009

Ut i trädgården gick jag för att fota julrosor, men nära julrosorna finns min ligusterhäck.
Häcken är inte stor ännu, den har haft en tuff start, torka, sorkar, också råkade min son klippa plantorna med gräsklipparen. Men klippningen har resulterat i buskiga kraftiga plantor och det är bra. Häcken skall skilja det vilda från det ordnade i min trädgård, en stram inramning mot det vilda. I häcken finns en öppning där jag skall ha en stig som försvinner i det vilda, detta för att skapa rum och känsla av att trädgården fortsätter in i det vilda. Går man för långt hamnar man i nässlorna, men det kommer att bli fint på bild!
Julrosen "Helleborus foetidus", en tacksam surviver, frösår sig generöst och sorkarna ogillar den. Stjälkarna skall lukta illa om man bryter dem, kanske är det lukten som avskräcker de annars glupska sorkarna. Julrosorna växer mellan stenar och träd och hittar nya växtplatser alldeles själva.
Växter sår sig ofta väldigt bra på egen hand, i bland överlåter jag till naturen att ordna.
Frosten kom igen, hårt och fruset, men vackert. Det gäller att njuta av ljuset, faktiskt är det ljusare redan både på morgonen och kvällen.
Men lykta behövs när fåren skall matas på morgonen, jag har en liten lykta i ett pärlhalsband min dotter har gjort runt halsen, då ser jag var fåren väller fram.
Alla vill ha mat NU!

Den vackraste julrosen har endast blad ännu, "Helleborus niger", vita blommor, enkla, men raffinerade. I mars, april blommar de här.
Bladen ligger ner som ett vackert mönster i rabatten. Enda gröna sällskapet i rabatten är ett litet buxbomklot, långsamt växer det sig större år för år.

torsdag 15 januari 2009

Mandel och lager

Mandeln som sådde sig själv i trädgårdslandet står och vill tycka att det är vår.
Den är nu två år, mitt i gödseln från fåren växte en liten mandelplanta.
Jag som läst om mandelblom och drömt, fick en liten mandel som kom alldeles av sig själv!
Den står ute så mycket det går, men när det blev hård frost fick krukan flytta in, när vår glasggång mellan gamla och nya huset är färdig får den bo där.
Lagerplantan som kommer från Christiansø, nederst kan man se en bild på ett lagerträd, min planta kommer från ett barn till detta jätte träd, barnet var inte så litet det heller, 2,5 meter högt.
Nu har jag fyra plantor som står och skall växa till sig, men några träd lär de knappast att bli i snålblåsten här. Fast man vet aldrig med klimatförändringen vad som händer.

Julrosen, en present från i julas, har fått stå kvar inne eftersom det var kallt, nu kan den nog flytta ut, men den är så söt.
Ute i trädgården växer fler, mest självsådda sorter, dem återkommer jag till i morgon.
I dag var jag en snabb vända i Lund och såg Tio fotografer på Lunds konsthall, fin utställning, det är bilder från en annan tid av tio mästare.
Ett av mina favoritfoton av Georg Oddner fanns med, en kaukasisk bonde till häst, här fanns bilden med i ganska litet format, en gång har jag sett den som stor bild, då var den magisk, nu var den "bara" vacker.

Mormor till min lilla planta!

onsdag 14 januari 2009

Dimma





Idag är det som mjölk ute, ett fuktigt vitt täcke ligger överallt. Snöpinnarna längs vägarna behövs i dag trots bristen på snö.
Jag läser frökataloger och fantiserar, fast jag vill ha en enkel trädgård inte för mycket fnutt och snutt.
I julklapp har jag fått ett mullbärsträd och ett kvittenträd, de skall planteras nära huset så att man kan se dem och med hänsyn till att de behöver relativt skyddat.
Kvitten är ett underbart träd, vacker stam, vackra blad och underbara frukter. Äppelkvitten skall det vara de har bäst smak inbillar jag mig, det finns också päronkvitten de är snällare i smaken.
Mullbärsdrömmarna för tankarna till Christiansø där jag var i somras på reportageresa, i Kommendantens trädgård dignade  de åldriga mullbärsträden av de aromatiska bären. Det var en berusande upplevelse att äta mullbär nästintill övermogna sprängfyllda med smak.
Planteras skall också de små tallarna jag fick av min granne, då får vår ensliga höga tall lite sällskap igen.
En gång fanns en hel tallbacke här med silkesgräs bakom huset.

tisdag 13 januari 2009




I går var en vacker dag med sol från morgonstunden, jag gick en snabb runda i trädgården innan jag körde till Malmö för att fotografera landskapsarkitekt Monica Gora till ett reportage.
Upptäckte vilka gigantiska hål min häst trampat när hon rymde en nysnökväll och sprang runt både i trädgården och på fältet bakom vår gård. Men köksträdgården skall grävas till våren, bönorna som växte där Isas plöjt fram är ätna sedan länge.
Monica Gora är en fantastiskt inspirerande person och skapar nytänkande utemiljöer, det var roligt att få lyssna på hennes ideer under en dag tillsammans med Felicia.
Reportaget kommer i Sydsvenskan under våren.

Jag har funderat mycket på min trädgård den senaste tiden, den trädgård som en gång fanns här finns det få spår av. När jag och min man flyttade hit med våra två barn år 2000 fanns, sly, skrot, nässlor, tistlar, ett antal små hönshus och hönsnät. Bakom och under allt detta fanns få spår av den en gång vackra trädgård som funnits. Jag har fått berättat att Anna Marias trädgård reste man till för att titta på, den var med i veckotidningsreportage.
Här fanns rosengång, hasselhäck, fruktträdgård, perenner, vårblommor, kaffegrotta och en näckrosdamm.
Näckrosdammen är nu en liten damm, där jag tar de flesta av mina vattenbilder, men några näckrosor finns där inte, kaffegrottan finns kvar om än halvt rasad, på våren fylls den av blåsippor.
Vid huset fanns endast irisar i högt gräs, allt annat var borta, här har funnits buxbomhäckar, fruktträd och gångar och en tallbacke. En tall återstår, hög och skranglig står den, men vi kan inte få oss till att såga ner den, gården heter nämligen Furulund.
Men att skapa en trädgård i denna steniga, grusiga jord är inte så lätt, det kräver mycket gödsel och organiskt material och vatten.
Växterna får väljas efter torktålighet.
Anna Maria måste ha varit en envis och arbetsam kvinna, det var ingen liten trädgård hon anlade i början av nittonhundratalet.
Fortfarande finns det stora kvar, här är en stor dunge träd, stora gräsytor och de stora linjerna anas om man vet var det varit.
Monica Gora pratade i går om de stora linjerna som går förlorade i dag när små krukor och små planteringar hellre prioriteras än stora parker med stora linjer och grepp i den offentliga miljön.
Det är lika viktigt i landskapet på landsbygden som i staden, jag tror att vi behöver tänka större både storleksmässigt och tidsmässigt.



söndag 11 januari 2009

Söndag och bloggstart


Jag trodde inte att jag skulle börja blogga, men nu sätter jag igång. Det är tänkt som en experimentverkstad inför att jag vill förverkliga min ide om att göra en trädgårdsbok. Alltså blir detta mest om trädgård, men säkert lite om hästarna och livet som konstnär, fotograf och mamma.
Idag är det söndag, dagen började med löshoppning med vår lilla shettis på min dotters ridskola, kul. Ofelia som shettisen heter for runt och hoppade högt, hon gillar det mesta i livet.
Sedan hem igen.
I eftermiddag har jag rensat ur växthuset massor av ruttna vindruvor, vinrankeblad, ruttna tomater och vissna plantor. Och det skräpet som jag aldrig fick med mig ur växthuset, kassen jag köpte plantor i, en gammal plastkruka, alla gamla snören från uppbundna tomater..
Marken var frusen idag så det blev inget komposttäcke inne i växthuset, det får invänta frostfria dagar då spaden går att få i jorden.
Vinrankan blev beskuren, om det blev helt rätt återstår att se, jag är lite farlig när sekatören finns i min hand, plötsligt klipper jag så mycket, det är många grenar och vinrankan var stor och fyllde halva växthuset, nu skall det vara plats för tomaterna!
Min köksträdgård ligger vissen, lite frusen persilja och palmkål, annars är det visset.
I år skall det bli en "redig" trädgård, sånt som det blir mat av, mina första år som köksträdgårdsägare bjöd på överdådiga land med en salig blandning av kryddor, örter, blommor och grönsaker. För mig var ordningen logisk, den var fotogen, men inte logisk för en trädgårdsmänniska som kom på besök ett av dessa första åren, han såg alldeles förskräckt ut vid åsynen av mattram, vild rucola, ringblommor, gräslök, rabarber och alls sköns grönsaksplantor! 
Alla dessa experiment i trädgården börjar nu forma sig till en köksträdgård, en örtagård med rosor, perennrabatter nära huset, isophäckar och grusgång.
Fortfarande är det viktigt för mig att kunna fotografera och få bilder från trädgården, men också att kunna titta ut och få olika blickfång, variationen.
Det roligaste jag vet är att göra nytt, varje år gräver jag om rabatter och flyttar, det är som att göra skulpturer bara med blommor, gräs och jord, sten, störar eller vad jag nu använder.
Drömmarna i en trädgård är det viktigaste tror jag, att trädgården aldrig är statisk, aldrig färdig, det finns plats för nya drömmar och projekt.