Drakängens trädgård

I går var en vacker dag med sol från morgonstunden, jag gick en snabb runda i trädgården innan jag körde till Malmö för att fotografera landskapsarkitekt Monica Gora till ett reportage.

Upptäckte vilka gigantiska hål min häst trampat när hon rymde en nysnökväll och sprang runt både i trädgården och på fältet bakom vår gård. Men köksträdgården skall grävas till våren, bönorna som växte där Isas plöjt fram är ätna sedan länge.

Monica Gora är en fantastiskt inspirerande person och skapar nytänkande utemiljöer, det var roligt att få lyssna på hennes ideer under en dag tillsammans med Felicia.

Reportaget kommer i Sydsvenskan under våren.

Jag har funderat mycket på min trädgård den senaste tiden, den trädgård som en gång fanns här finns det få spår av. När jag och min man flyttade hit med våra två barn år 2000 fanns, sly, skrot, nässlor, tistlar, ett antal små hönshus och hönsnät. Bakom och under allt detta fanns få spår av den en gång vackra trädgård som funnits. Jag har fått berättat att Anna Marias trädgård reste man till för att titta på, den var med i veckotidningsreportage.

Här fanns rosengång, hasselhäck, fruktträdgård, perenner, vårblommor, kaffegrotta och en näckrosdamm.

Näckrosdammen är nu en liten damm, där jag tar de flesta av mina vattenbilder, men några näckrosor finns där inte, kaffegrottan finns kvar om än halvt rasad, på våren fylls den av blåsippor.

Vid huset fanns endast irisar i högt gräs, allt annat var borta, här har funnits buxbomhäckar, fruktträd och gångar och en tallbacke. En tall återstår, hög och skranglig står den, men vi kan inte få oss till att såga ner den, gården heter nämligen Furulund.

Men att skapa en trädgård i denna steniga, grusiga jord är inte så lätt, det kräver mycket gödsel och organiskt material och vatten.

Växterna får väljas efter torktålighet.

Anna Maria måste ha varit en envis och arbetsam kvinna, det var ingen liten trädgård hon anlade i början av nittonhundratalet.

Fortfarande finns det stora kvar, här är en stor dunge träd, stora gräsytor och de stora linjerna anas om man vet var det varit.

Monica Gora pratade i går om de stora linjerna som går förlorade i dag när små krukor och små planteringar hellre prioriteras än stora parker med stora linjer och grepp i den offentliga miljön.

Det är lika viktigt i landskapet på landsbygden som i staden, jag tror att vi behöver tänka större både storleksmässigt och tidsmässigt.