Ibland blir det inte som man tror.

Detta blir ett inlägg om något helt annat än trädgård.

Ibland händer saker man inte vill ska hända. Mitt stora intresse förutom trädgård är hästar, och det delar jag med mina döttrar.

Vi har, hade tre hästar en shetlandsponny, en frieserkorsning och en arabkorsning. Men vi blev i tisdags tvungna att avliva vår shetlandsponny, hon hade brutit höften i en olycka i hagen och alternativet till att avliva henne var att ha henne efter operation på djursjukhuset hängandes i en vagga i flera månader. Det kändes inte som ett värdigt hästliv för en häst som älskade att vara ute, älskade att jobba, hon gick både att rida och att köra.

Men det är tomt, väldigt tomt och tyst. Ofelia som hon hette var den som alltid gnäggade godmorgon, hon var en en liten finurlig häst. En stor häst i en liten kropp, stark och framåt.

För A som skötte Ofelia är det som att mista en nära vän, det blir en stor sorg.

Ofelia är nu begraven på en av sina favoritplatser i hagen, de andra hästarna har slutat att leta och ropa på Ofelia, men vi kommer alltid att komma i håg den lilla svarta, glada hästen och vara tacksamma för den tiden vi fick tillsammans.

Sometimes things you dont want to happen happens. Tuesday we lost our shetlandpony in an accident.

We have, had three horses a shetlandpony, a friesanmix and an arabianmix. Ofelia our shetland had an accident in the enclosed pasture, she broke her hip and leg. The vet came and the only right thing was to let her pass away. Now she's burried on one of her favourite spots, but it's so empty without her and we are thankful for the time we had together.