fredag 12 november 2010

Ibland blir det inte som man tror.

Detta blir ett inlägg om något helt annat än trädgård.
Ibland händer saker man inte vill ska hända. Mitt stora intresse förutom trädgård är hästar, och det delar jag med mina döttrar.
Vi har, hade tre hästar en shetlandsponny, en frieserkorsning och en arabkorsning. Men vi blev i tisdags tvungna att avliva vår shetlandsponny, hon hade brutit höften i en olycka i hagen och alternativet till att avliva henne var att ha henne efter operation på djursjukhuset hängandes i en vagga i flera månader. Det kändes inte som ett värdigt hästliv för en häst som älskade att vara ute, älskade att jobba, hon gick både att rida och att köra.
Men det är tomt, väldigt tomt och tyst. Ofelia som hon hette var den som alltid gnäggade godmorgon, hon var en en liten finurlig häst. En stor häst i en liten kropp, stark och framåt.
För A som skötte Ofelia är det som att mista en nära vän, det blir en stor sorg.
Ofelia är nu begraven på en av sina favoritplatser i hagen, de andra hästarna har slutat att leta och ropa på Ofelia, men vi kommer alltid att komma i håg den lilla svarta, glada hästen och vara tacksamma för den tiden vi fick tillsammans.
Sometimes things you dont want to happen happens. Tuesday we lost our shetlandpony in an accident.
We have, had three horses a shetlandpony, a friesanmix and an arabianmix. Ofelia our shetland had an accident in the enclosed pasture, she broke her hip and leg. The vet came and the only right thing was to let her pass away. Now she's burried on one of her favourite spots, but it's so empty without her and we are thankful for the time we had together.

21 kommentarer:

  1. beautiful photos!!!

    Kisses.

    SvaraRadera
  2. Åh, jag beklagar verkligen sorgen. Det är fruktansvärt att mista ett älskat djur...jag känner så med er och sitter här med tårar i ögonen.
    Varmaste kramen,
    Lydia

    SvaraRadera
  3. Åh! Sophia! med tårar i ögonen skriver jag detta. Så tragiskt, jag vet vad ni går igenom då jag har varit med om liknande. Tänker på er massor, och jag hade på känn att något hade hänt! Men man måste se till hästens bästa och inte tänka egoistiskt, utan se vad som är ett drägligt liv för hästen. Och ni har mitt i sorgen gjort ett rätt val. En liten ljusglimt i detta är att Ofelia får stanna kvar på gården och att hennes själ får vandra vidare i hagen tillsammans med de andra.
    Stora styrkekramar till Er alla!
    Kram Pella

    SvaraRadera
  4. Sänder varma tankar till dig och dina döttrar, så sorgligt att mista den gulliga Ofelia, ett husdjur är ju en familjemedlem.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Att ha djur är underbart men ibland händer tråkiga saker. Jag är uppvuxen med hästar och har varit med om att tvingas avliva en kompis. Ni fattade helt rätt beslut och visst känns det bra att hon finns kvar hos er.

    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. What a tragedy! I'm so sorry to hear about your loss. Best wishes to you and your family.

    SvaraRadera
  7. Åå, så fruktansvärt sorgligt. Ett älskat husdjur är ju en familjemedlem och man sörjer därefter.
    Sänder en varm tanke till er.
    Kram

    SvaraRadera
  8. How sad but so right decision, i'm so sorry. Wonderful blue moment photo for memory of Ofelia.

    SvaraRadera
  9. Hi Sophie, so sad, so very sad. It is very difficult to lose a much loved pet. Ofelia must have had a wonderful life with you......and now she sleeps peacefully in her favourite spot.

    SvaraRadera
  10. Men usch...stackars liten och stackars er. och usch ett sånt jobbigt beslut att ta....men helt rätt säkerligen.
    Många kramar....

    SvaraRadera
  11. Så enormt tråkigt! Mina tårar började trilla direkt utan att känna Ofelia, men jag vet hur det känns att mista ett älskat husdjur och hästar är förunderliga varelser med stor personlighet. Svårt när sådana beslut måste fattas, djurägandets baksida, verkligen!
    Kramar! (Spec. till A)

    SvaraRadera
  12. Usch vad tråkigt, jag förstår precis hur ni känner. Man saknar dem så oerhört, det är nackdelen med att ha djur.
    Kram,
    Katarina

    SvaraRadera
  13. Jag lider med er.
    Vet hur det känns, att mista en vän. Har själv mist hundar 'i förtid' och man kan aldrig någonsin vänja sig även om man vet, att man gjort rätt. Det är ändå så svårt, så svårt.
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  14. Detta är nackdelen med att ha djur. Jag tänker på er och vet hur det känns.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  15. Så himla tråkigt att höra, Sophia.
    Läste och skriver lite med tårarna brännande bakom ögonlocken.
    Kan verkligen förstå hur svårt det varit/är under dessa dagar, och hur svårt det måste varit att ta beslutet även om det var det rätta. Ofelia var säkert som en medlem av familjen. Stackars A. Vet hur tomt det kan bli. Vi var tvungna att avliva våran hund när jag var liten. Det blev så himla tomt.
    Svårt när nära och kära dör, men det positiva är den tiden man hade tillsammans och den kommer alltid att leva vidare.

    Kramar

    Annelie

    SvaraRadera
  16. ...ohnej, sååå tråkigt för er! Man blir alldeles gråtig...

    Och jag som skulle säga att senaste Allers från Magnus Svenssons trädgård var jäättefint! Man ville se många fler foton, kanske du har och kan visa på bloggen??
    Varmkram H.

    SvaraRadera
  17. Usch vad tråkigt. Förstår att ni känner saknad.
    Birgitta

    SvaraRadera
  18. Näe.... vad tråkigt.... Åhh så fin hon var! Hästar är såna vackra djur och jag kan bara tänka mig hur stor saknaden är efter henne.......

    Vad fint reportaget var i Allers.... Trädgården verkar jättespännande!

    Ja, huset är verkligen en oas.... och att bada en stjärnklar kväll är en obeskrivbar upplevelse.....

    Kram.......
    /Charlotte

    SvaraRadera
  19. Sänder varma tankar till dig och din familj. Jag kan förstå hur ni känner er nu. Det är alltid svårt att ta ett sånt här beslut. Bilden på Ofelia är helt underbar.
    Kram Randi

    SvaraRadera
  20. Det är så sorgligt när de måste trava vidare mot de evigt gröna ängarna.

    Kram på dig,

    Rebecca

    SvaraRadera
  21. Oh, Sophie, I am so sorry. How sad to loose your sweet horse this way. I would so love to have an animal like yours. I am thinking of you. I am sure you gave her a good life. This is a beautiful post in her honor. Kramar Carol

    SvaraRadera

Hej, du är välkommen att lämna en kommentar, det är roligt att få veta vad du som besöker min blogg tycker och tänker.
Jag svarar i mån av tid, men på vår, sommar och höst kryper jag mest runt i rabatter och fotograferar eller rensar ogräs.
Varma Hälsningar
Sophia