Oxtunga, Anchusa officinalis

Näsduksträdet blommar!

I botan i Lund blommar näsduksträdet, Davidia involucrata, jag tycker att det är lika fantastiskt varje år, det vita näsdukarna hänger tätt, tätt. Trädet växer långsamt och blommar först när det är 20 år! Härdigt upp till zon 2 på skyddade lägen.

Äppelblomm i botan.

Tulpanängen är nästan som finast nu när den är på upphällningen. Ängen är avgränsad med ett repstaket, tur om man tittar på de gräsmattor som får användas för att gå på och ha picknick på, där låg det flaskor och allsköns avfall, tradigt! Det är inte i alla botaniska trädgårdar man får använda en del av grönytorna, så det är synd att man trots att det finns en mängd avfallskorgar inte orkar gå de 5-10 meterna och slänga sitt skräp..

Till sist svavelpionen, Paeonia mlokosewitschii.

En fin plantskola går i graven.

Nu blommar syrenen, men det är inte det detta inlägget ska handla utan om St Herrestads plantskola håller på att stänga på grund av flytt. Känns tråkigt, detta är en plantskola som främst haft buskar, träd, häckplantor och rosor och många lite udda sorter och arter. Just nu säljer man ut det som finns kvar, för att läsa om öppettider och hur du hittar dit läs här

Jag var förbi idag på väg till undervisningsjobb i Ystad, kändes sorgligt att gå i de halvtomma raderna. Men här är vackert med alla träd som fått växa sig stora mellan plantskoleträden, så bor du i södra Skåne ta dig vägen förbi Stora Herrestad innan plantskolan stänger helt och har du tur kanske du hittar ett träd eller en buske till din trädgård, eller en fin ros.

I dag morgonpromenad på annan plats.

I dag gick jag promenad i Lövestads åsar, just nu innan grönskan blir tät är där helt förtrollande. Här finns fina gång och ridstigar, man kan gå uppe på åsarna eller nedanför i kanten ut mot betesmarker.

Ramslöken regerar efter vitsipporna, ramslöksblad går att äta och smakar åt vitlökshållet fast mildare. Fina i pesto, sallad, soppa.

Förgätmigej som små blå stjärnor.

Nyutslagna ekar mot himlen.

Rödblära Silene dioica, är en flerårig ört, växte i kanten av skogen.

Mandelblomm, humleblomster och akleja.

Majkväll.

Det har varit det mest fantastiska väder, ljumma kvällar och varma dagar, fast våldsamma regn emellanåt.

Här gränsar trädgården ut mot vår kommande hassellund, vi har planterat en mängd hasselplantor nedanför muren, mellan syrenhäcken och trädet skall det bli en liten trappa i gärdsgården. Gränsen mellan trädgården och det mera vilda, fast vilt är det inte egentligen det är ju människoskapat och vi kommer att hålla efter andra träd som kan få lust att etablera sig här.

Katten i rabatten.

Tulipa Sylvestris är på upphällningen, de våldsamma regnen har gjort dem lite luggslitna.

Tillsist äppelblomm, äppelträdet blommar intensivt just nu.

I helgen har jag rensat klart kullerstensgården och rensat ogräs i perennrabatterna, det värsta ogräset är faktiskt gräs, det nästlar sig in överallt, mellan lavendelstammar och pionstammar.

Morgonpromenaden en dag i maj.

Varje morgon, året runt går jag samma promenad tillsammans med min hund. Det är dagens bästa stund, bara jag, Lillo och naturen. En slags meditation, ett stund då tankarna kan flyga som de vill, oavsett hur mycket arbete som väntar i datorn.

Att gå samma promenad kan låta tråkigt, jag njuter, ljuset, vädret och naturen ändrar sig hela tiden, det är ett fint sätt att få ett förhållande till en plats, att se de små nyanserna och skiftningarna. Lillo är en snäll följeslagare, som unghund stack hon för att jag fåglar, kaniner och fasaner, nu vet hon hur vi går och vi har våra vanor, hon vet var hon får gå med koppel och var hon får gå lös. Fast just nu ska hon inte gå lös alls, det är många fåglar som häckar i betesmarkerna vi går igenom. När jag stannar och fotar har Lillo lärt att stå still så att hon inte kommer i bild, och så att jag kan använda mina bägge händer till kameran.

Värmen och våren.

Äntligen kom värmen, det går att gå ut utan jacka!! Underbart, fåglarna sjunger i kapp ute i trädgården, körsbärsträden blommar och slånen blommar nästan.

Vackert, vackert för öga, öra och näsa, belöningen efter snöstormar, snöskottning och översvämning. Det är bara att njuta, för det går fort nu..

Väntan på värme.

Jag, tomatplantorna och chiliplantorna väntar på värme!

Men om några dagar skulle det bli upp mot 20°, DÅ flyttar tomaterna ut i växthuset, senaste dagarna har det varit 7°, det gillar varken tomatplantor eller jag..

Projekt rensa gården är på börjat men det tar lite tid, den är c:a 200 m2 och i veckan väntar en hel del annat jobb också.

Färdiggrävt!

Nu är det färdiggrävt, gödslat och jag har börjat att så!! Jag älskar när man kommer till att dela in köksträdgården i sängar efter ett mönster, snöre, pinne och en spik i andra änden av snöret. Rakt skall det vara.

Det var underbart att slippa rader med olika hänsyn som jag haft tidigare, nu var det bara yta och frihet till att hitta på.

Färdiga kålplantor som jag fått av min granne, skall få sällskap av ringblommor, kanske blir det lite färre kållarver då.

Lammen växer snabbt.

Siesta med fårmammorna.

Nästa projekt, rensa kullerstensgården. Det måste göras varje vår, lönnarna självsår sig expansivt och maskrosorna försöker ta plats. Lite pilligt, men det blir fint och sedan tar timjan, oregano och anisisop över. Doftande matta.

Våren som kom av sig.

I år är det våren som kom av sig. Jag var i går förbi Botan i Lund, min gamla, fina farmor fyllde 98 år. Jag brukar alltid gå igenom Botan den dagen, allt är försenat, näsduksträdet brukar ha börjat slå ut, praktmagnoliorna brukar vara utslagna. Nog för att där var alldeles underbart vackert, men våren är än så länge väldigt kall här nere i söder. I morse var här lätt frost, maskrosbladen krasade under skorna när jag skulle fodra fåren.

Min favorit Tulipa sylvestris blommade, elegant i perfektion!

Stilla vårregn.

Efter dagar med stormande kuling och få plusgrader, är det lite varmare och ett fint stilla vårregn faller. Plötsligt blir allt så grönt, grönt.

Trädgårdslandet nästan färdiggrävt, men gödsel fattas på det mesta.

En runda i trädgården, mycket blad, knoppar och skott, klara att sätta fart när vädret blir lite varmare!

Ruth Stout

Jag fick detta via en av mina lärare från konsthögskolan. En liten film om en spännande kvinna med sitt eget sätt att odla.

Fortsättningen del 2 och 3 finns om man klickar sig vidare till tuben.

Den goda jorden.

Gräva, gräva, rensa, rensa, köksträdgårdsgrävningen går framåt, lite varje dag börjar kunna synas. Nu återstår en bit som gränsar mot en häck och den är full av tistlar, men tistlarna är än så länge små och rätt lätta att vända upp med grävgrepen. Återstår gör gödseln..

Den finns i fjolårets gödselstack, häst och får gödsel blandat. För vår torra sandiga jord är gödseln bra och att det är lite halm i ger struktur till jorden.

Kanske blir jag klar i helgen.

Stolta sträcker sig sparrisarna, om det kommer lite värme kan vi snart få i hop till en portion till oss alla fem i familjen.

Körsbärsplommonen blommar, trots att det är rätt kyligt fortsatt. Näktergalen och göken struntar också i kylan och sjunger var och en på sitt sätt allt de orkar.

Körsbärsplommonen har jag dragit upp från frö och jag trodde att de var väldigt speciella...det är vanliga mirabeller, men de är vackra på våren och bra som läplantering. De är nog mitt första totala missförstånd när jag började anlägga en trädgård här. Men ett bra sådant trots allt!

Jag måste bara nämna att Ulla Molins trädgård har byggnadsminnesförklarats, det är verkligen ett bra beslut! Men att Emma Lundbergs trädgård på Lidingö delvis förstördes är verkligen synd, en bit kulturarv försvann. Jag hoppas att byggnadsminnesförklaringen av Ulla Molins trädgård är en början på att se på svenska trädgårdar på ett annat sätt.