Morgonpromenaden en dag i maj.

Varje morgon, året runt går jag samma promenad tillsammans med min hund. Det är dagens bästa stund, bara jag, Lillo och naturen. En slags meditation, ett stund då tankarna kan flyga som de vill, oavsett hur mycket arbete som väntar i datorn.

Att gå samma promenad kan låta tråkigt, jag njuter, ljuset, vädret och naturen ändrar sig hela tiden, det är ett fint sätt att få ett förhållande till en plats, att se de små nyanserna och skiftningarna. Lillo är en snäll följeslagare, som unghund stack hon för att jag fåglar, kaniner och fasaner, nu vet hon hur vi går och vi har våra vanor, hon vet var hon får gå med koppel och var hon får gå lös. Fast just nu ska hon inte gå lös alls, det är många fåglar som häckar i betesmarkerna vi går igenom. När jag stannar och fotar har Lillo lärt att stå still så att hon inte kommer i bild, och så att jag kan använda mina bägge händer till kameran.